När våldet flyttar in i våra hem - Kristoffer Samsing

När våldet och välfärdsbrotten flyttar in i våra hem. Att vakna av att fönstren skakar – inte av storm, utan av en sprängladdning i grannens lägenhet. Att känna tryckvågen i bröstet, inte i ett krigsområde, utan i ditt bostadsområde. För många svenskar är detta inte längre ett undantag. Det är verklighet.

Under 2025 har gängvåldet i Sverige nått nya nivåer.
Hittills i år har 61 skjutningar och 25 dödsfall kopplats till gängrelaterad brottslighet. Bara under januari inträffade 32 sprängdåd, och ytterligare 30 explosioner har följt sedan dess.

Samtidigt fortsätter rekryteringen av unga till kriminella nätverk. Över 500 barn och ungdomar misstänktes för mord eller dråp under 2024 – en siffra som visar hur djupt problemen rotat sig.

Men det handlar inte bara om våld på gatan. Den organiserade brottsligheten har infiltrerat samhällets kärnstrukturer – från myndigheter och företag till vård, skola och civilsamhälle.

Det sker inte alltid med vapen. Ofta sker det med tystnad, manipulation och hot.

Tjänstemän pressas att fatta ”rätt” beslut.
Företagare tvingas in i affärer de aldrig bett om.
En socialsekreterare får veta att någon vet var hennes barn går i skola.
En upphandlare får ett erbjudande som är omöjligt att tacka nej till – men livsfarligt att ifrågasätta.
En polis som arbetar mot gängen får en bild av sitt barn i postfacket – och dagen därpå besök i trädgården. Det räcker med ett samtal: ”Du behöver inte göra mycket. Bara låta saker ta lite längre tid.”

Det är så kriminella nätverk påverkar individer inom polis, kommun, myndigheter och näringsliv.
Genom subtila hot, ekonomiska påtryckningar, utpressning och mutor, byggs ett skuggspel där allt fler tvingas medverka – ibland utan att ens förstå det.

Målet är tydligt: att utnyttja det svenska välfärdssystemet.
Välfärdsbrott och systematiskt bidragsfusk gör det möjligt för nätverken att tillskansa sig enorma summor. Uppskattningsvis 150 miljarder kronor pumpas ut varje år – pengar som hamnar i kriminellas fickor via bluffbolag, bulvanaffärer och felaktiga utbetalningar.

Vissa blundar. Andra tystas. Några blir medvetna möjliggörare – men de flesta utnyttjas som omedvetna verktyg i en växande kriminell ekonomi.

För att bryta utvecklingen krävs mer än polisiära resurser.
Det krävs modiga och medvetna ledare, skarpare samverkan mellan myndigheter och ett samhälle som står upp tillsammans. Skolan, socialtjänsten, rättsväsendet och näringslivet måste agera enat.

Vi får inte ge upp. Det är inte för sent. Men det är bråttom.