Av Kristoffer Samsing – tidigare polis, författare och säkerhetsspecialist
Sveriges utveckling visar hur organiserad brottslighet kan växa från ett begränsat kriminalitetsproblem till ett långsiktigt hot mot samhällets trygghet, institutioner och demokratiska funktioner. För Estland, Lettland och Litauen finns viktiga erfarenheter att dra – inte minst när det gäller otillåten påverkan, ekonomisk brottslighet och rekrytering av unga.
Organiserad brottslighet i Sverige är inte längre en isolerad företeelse som enbart berör särskilt utsatta områden eller traditionella kriminella miljöer. Den har utvecklats till en komplex samhällsutmaning med konsekvenser för rättsväsendet, näringslivet, välfärdssystemen och människors tillit till offentliga institutioner.
Under mina många år inom Polismyndigheten har jag på nära håll kunnat följa hur kriminella nätverk utvecklar sina strukturer, förändrar sina arbetsmetoder och successivt etablerar ekonomiskt och socialt inflytande.
En av de viktigaste erfarenheterna är att organiserad brottslighet sällan växer fram över en natt. Den utvecklas stegvis, ofta långt innan de mest synliga konsekvenserna uppmärksammas av samhället.
För de baltiska länderna är Sveriges erfarenheter därför särskilt relevanta. Inte för att utvecklingen nödvändigtvis kommer att bli densamma, utan för att tidiga varningssignaler kan identifieras och hanteras innan kriminella strukturer får ett mer omfattande inflytande.
Kriminella nätverk etablerar sig långt innan våldet blir synligt
Den offentliga diskussionen om organiserad brottslighet i Sverige har under senare år i stor utsträckning handlat om skjutningar, sprängningar och grova våldsbrott.
Det är förståeligt. Våldet skapar otrygghet, orsakar mänskligt lidande och får omfattande konsekvenser för samhället.
Men det finns en risk med att låta de mest synliga våldshändelserna definiera hela problembilden.
Kriminella nätverk bygger ofta sin verksamhet på betydligt fler komponenter: narkotikahandel, bedrägerier, penningtvätt, ekonomisk exploatering, rekrytering av unga och olika former av påverkan mot personer i samhällsviktiga funktioner.
Dessa verksamheter kan pågå under lång tid utan att uppmärksammas i samma omfattning som våldsbrottsligheten.
När skjutningar och sprängningar väl blir återkommande inslag kan kriminella strukturer redan ha etablerat betydande ekonomiska resurser, kontaktnät och förmåga att påverka sin omgivning.
En låg nivå av synligt våld behöver därför inte innebära att risken för organiserad brottslighet är låg.
Detta är en central lärdom för såväl Sverige som övriga Europa.
Otillåten påverkan – ett underskattat hot mot samhällets motståndskraft
En av de mest allvarliga, men samtidigt svåridentifierade, dimensionerna av organiserad brottslighet är otillåten påverkan.
Kriminella aktörer behöver inte alltid använda öppna hot eller fysiskt våld för att uppnå sina syften.
Påverkan kan i stället ske genom subtila och strategiskt utformade metoder:
- Hot, trakasserier och indirekta påtryckningar.
- Ryktesspridning, desinformation och försök att skada en persons anseende.
- Ekonomiska påtryckningar och otillbörliga erbjudanden.
- Infiltration av företag, organisationer och offentliga verksamheter.
- Försök att påverka myndighetsbeslut, upphandlingar eller rättsliga processer.
- Kartläggning av beslutsfattare, tjänstepersoner och deras privata förhållanden.
Gemensamt för dessa metoder är att de kan användas för att påverka människors handlingsutrymme utan att det alltid går att identifiera ett enskilt brott.
Konsekvenserna kan bli betydande.
En tjänsteperson som börjar undvika vissa beslut. En företagare som avstår från att anmäla brott. En medarbetare som inte längre vågar framföra kritik. En organisation som successivt anpassar sina rutiner för att undvika konflikter med kriminella aktörer.
Varje enskild händelse kan framstå som begränsad. Tillsammans kan de skapa en miljö där rädsla, självcensur och tystnad normaliseras.
Det är när människor börjar förändra sitt beteende av rädsla för konsekvenserna som otillåten påverkan kan få ett verkligt genomslag.
Brottsförebyggande rådet har belyst problematiken i sin forskning om otillåten påverkan från kriminella och extremistiska grupper.
Läs mer: Brå – Undue influence by criminal and extremist groups.
Sveriges erfarenhet – när åtgärder kommer för sent
Enligt min bedömning är en av Sveriges viktigaste lärdomar att förebyggande åtgärder måste sättas in innan kriminella strukturer har hunnit växa sig starka.
Under lång tid har olika delar av samhället hanterat narkotikabrottslighet, ekonomisk brottslighet, social utsatthet, hot mot tjänstepersoner och rekrytering av unga som delvis separata problem.
Varje verksamhet har haft sitt ansvar, sina prioriteringar och sina begränsningar.
Men kriminella nätverk arbetar inte utifrån myndigheternas organisatoriska gränser.
De kombinerar ekonomiska resurser, sociala relationer, digitala verktyg och påverkansmetoder för att uppnå sina mål.
När samhällets motåtgärder blir alltför fragmenterade riskerar viktiga samband att förbises.
Det innebär inte att Sverige har saknat förebyggande arbete eller fungerande myndighetssamverkan. Däremot visar utvecklingen behovet av att tidigare identifiera samband mellan olika brottsområden och agera utifrån en gemensam lägesbild.
När kriminella nätverk väl har etablerat ekonomisk styrka, organisatorisk stabilitet och inflytande över människor eller verksamheter blir arbetet med att motverka dem betydligt mer resurskrävande.
Förebyggande säkerhetsarbete är därför inte en kompletterande åtgärd. Det är en grundläggande del av samhällets långsiktiga motståndskraft.
Varför Sveriges utveckling är relevant för Estland, Lettland och Litauen
De baltiska länderna har andra historiska, geografiska och samhälleliga förutsättningar än Sverige.
Samtidigt finns gemensamma utmaningar som gör erfarenhetsutbyte värdefullt.
Estland, Lettland och Litauen är nära integrerade i den europeiska ekonomin och har omfattande digitala och internationella kontaktytor.
Det innebär betydande möjligheter, men också sårbarheter som kan utnyttjas av gränsöverskridande kriminella aktörer.
Modern organiserad brottslighet är inte begränsad till geografiska territorier.
Bedrägerier kan organiseras från ett land och riktas mot brottsoffer i ett annat. Penningtvätt kan involvera företag och transaktioner i flera jurisdiktioner. Rekrytering och påtryckningar kan ske digitalt utan att gärningspersonerna någonsin befinner sig i det land där konsekvenserna uppstår.
Även otillåten påverkan kan anta gränsöverskridande former, särskilt när ekonomiska intressen, digital kommunikation och internationella nätverk samverkar.
För de baltiska länderna handlar det därför inte om att förutsätta en utveckling som liknar Sveriges.
Det handlar om att använda Sveriges erfarenheter som ett underlag för att stärka den egna förmågan att upptäcka, förebygga och motverka organiserad brottslighet.
Fem strategiska lärdomar för Baltikum och övriga Europa
1. Synligt våld är inte den enda indikatorn på organiserad brottslighet
Myndigheter och samhällsaktörer behöver uppmärksamma ekonomisk brottslighet, bedrägerier, korruption, rekrytering och informella maktstrukturer – även i miljöer där det grova våldet är begränsat.
2. Otillåten påverkan måste identifieras och dokumenteras tidigt
Även lågintensiva påtryckningar kan vara en del av ett systematiskt försök att påverka beslut och verksamheter.
Det kräver tydliga rapporteringsvägar, fungerande stöd till utsatta medarbetare och förmåga att identifiera återkommande mönster.
3. Ekonomisk brottslighet måste betraktas som en strategisk säkerhetsfråga
Bedrägerier, penningtvätt och otillåten ekonomisk verksamhet kan skapa de resurser som gör det möjligt för kriminella nätverk att växa och etablera inflytande.
Att angripa brottsvinsterna är därför en central del av arbetet mot organiserad brottslighet.
4. Rekryteringen av unga kräver ett modernt och digitalt förebyggande arbete
Sociala medier, krypterade kommunikationstjänster och digitala kontaktytor kan användas för att rekrytera unga till brottsliga uppdrag.
Det förebyggande arbetet behöver utvecklas i takt med förändrade kommunikationsmönster och bygga på samverkan mellan skola, socialtjänst, polis och andra relevanta aktörer.
5. Samordning och gemensamma lägesbilder är avgörande
Kriminella nätverk kan utnyttja organisatoriska gränser och informationsbrister.
Effektiva motåtgärder kräver därför samverkan mellan brottsbekämpande myndigheter, tillsynsorgan, kommuner, näringsliv och internationella samarbetspartner.
Europas säkerhet börjar också med motståndskraften i det egna samhället
Organiserad brottslighet bör inte enbart betraktas som en polisiär fråga.
När kriminella aktörer får möjlighet att påverka myndighetsutövning, ekonomiska system, offentliga verksamheter eller enskilda beslutsfattare kan konsekvenserna bli betydligt bredare än de enskilda brotten.
Det handlar ytterst om förtroendet för samhällets institutioner, rättsstatens funktion och människors möjlighet att leva och verka utan otillbörliga påtryckningar.
För Sverige, Baltikum och övriga Europa är därför en central uppgift att utveckla samhällen som inte enbart kan reagera på brott, utan också identifiera och motstå de strukturer som gör organiserad brottslighet möjlig.
Slutsats – lärdomarna från Sverige måste tas till vara
Sveriges utveckling visar hur svårt det kan bli att hantera organiserad brottslighet när kriminella nätverk under lång tid har tillåtits bygga upp ekonomiska resurser, rekryteringsförmåga och inflytande.
För Estland, Lettland och Litauen finns ett värde i att studera både de svenska erfarenheterna och de förebyggande åtgärder som successivt har utvecklats.
Det handlar inte om att kopiera svenska lösningar, utan om att identifiera risker, stärka institutionernas motståndskraft och agera utifrån de egna nationella förutsättningarna.
Min erfarenhet från polisens operativa verksamhet har övertygat mig om betydelsen av tidiga insatser, uthållighet och samordning.
Organiserad brottslighet måste mötas innan dess inflytande har blivit en etablerad del av samhällsstrukturen.
Att ignorera tidiga varningssignaler innebär inte att hotet försvinner. Det riskerar i stället att göra framtida motåtgärder både svårare och mer kostsamma.
Om författaren
Kristoffer Samsing är tidigare polis, säkerhetsspecialist och författare till Kriminella nätverk och otillåten påverkan.
Han har lång erfarenhet av operativt polisarbete, brottsutredningar och säkerhetsfrågor. Genom sitt författarskap och verksamheten Samsing Experience arbetar han med kunskapsspridning, föreläsningar och strategisk rådgivning inom bland annat organiserad brottslighet, otillåten påverkan och säkerhet.
Källa och fördjupning:
Brottsförebyggande rådet (Brå), 2025: Undue influence by criminal and extremist groups.
Publicerad: oktober 2026 | Analys och kommentar av Kristoffer Samsing
#KristofferSamsing #BKSamsing #SamsingExperience #OrganiseradBrottslighet #KriminellaNätverk #OtillåtenPåverkan #Säkerhetsexpert #Narkotikabrottslighet #EkonomiskBrottslighet #BrottsförebyggandeArbete #Samhällssäkerhet #NationellSäkerhet #Baltikum #EuropasSäkerhet #Författare #Polisarbete #OrganisedCrime #UndueInfluence
