Kristoffer Samsing: En tydligare sanning av media

Under de senaste åren har svensk journalistik på flera sätt utvecklats i positiv riktning. Redaktioner arbetar mer med faktagranskning, transparens, och fördjupad samhällsbevakning. Många medier fokuserar i dag på att stärka det offentliga samtalet och återvinna allmänhetens förtroende.

Även myndigheter har blivit mer öppna, tillgängliga och kommunikativa. Pressansvariga, chefer och experter intervjuas oftare, och information delas mer aktivt för att stärka rättssäkerhet och demokratisk insyn.

Men parallellt med denna utveckling växer ett nytt och betydligt farligare fenomen – ett hot som påverkar både polis, myndigheter, medier och hela samhället.

När desinformation låtsas vara journalistik

Jag, Kristoffer Samsing, har under 25 år inom Polismyndigheten arbetat mot allt från gängkriminalitet och narkotikabrottslighet till ekonomiska brott och systemhotande aktörer. Men det jag ser växa fram i dag är mer försåtligt än något annat:

Aktörer som använder journalistikens yttre form för att sprida desinformation.

Det handlar om plattformar som:

utger sig för att bedriva nyhetsjournalistik
saknar faktagranskning och professionell etik
sprider osanningar, halvsanningar och rena lögner
riktar sina budskap mot enskilda individer och myndigheter
drivs av tydliga syften: makt, manipulation och destabilisering

De arbetar inte för sanningen.
De arbetar inte för demokratin.
De arbetar för att underminera den.

Jag vet hur de fungerar – för jag har personligen blivit utsatt

Under många år har mitt namn använts i påverkanskampanjer, där desinformation, förtal och smutskastning spridits av aktörer som hävdar att de är journalister, men som tydligt saknar koppling till seriös media.

De har:

fabricerat narrativ om mig
spridit falska påståenden online
försökt underminera mitt anseende
riktat attacker även mot min familj

Varför?

Därför att jag under hela min karriär konsekvent stått upp mot organiserad brottslighet, välfärdsbrott, gängnätverk och aktörer som försöker sabotera myndigheters arbete.

När man konfronterar kriminella strukturer försvarar de sig inte alltid med vapen.
I dag använder de digitala angrepp, desinformation och systematiska smutskastningskampanjer.

Effekten är förödande – inte bara för den som drabbas, utan för hela tilliten till rättsstaten.

Desinformation är ett strategiskt vapen – och hotet växer snabbt i Sverige

Många tror att desinformation bara handlar om rykten på sociala medier. Det är fel. Desinformation är en av de mest effektiva formerna av påverkan som används av:

kriminella nätverk
extremistgrupper
aktörer som vill destabilisera institutioner
individer som vill underminera myndigheter och rättsväsende

Desinformation används för att:

skapa misstro mot polis och myndigheter
försvaga rättsstaten
splittra samhällen och skapa konflikter
underlätta rekrytering till kriminella nätverk
tysta personer som arbetar med brottsbekämpning

Det är ett demokratihot, inte bara ett informationsproblem.

När lögner upprepas tillräckligt ofta blir de normaliserade.
När de delas okritiskt sprids de snabbt.
När medier ifrågasätts faller tilliten.

Det är exakt vad systemhotande aktörer vill uppnå.

Så kan vi tillsammans skydda Sverige från desinformation

För att möta hotet krävs ett samlat arbete mellan journalister, myndigheter, politiker och medborgare.

1. Starka, oberoende medier

Svensk journalistik måste fortsätta prioritera:

faktagranskning
källkritik
transparens
oberoende granskningar

Kvalitetsjournalistik är ett av samhällets bästa försvar.

2. Öppna och professionella myndigheter

Myndigheter behöver fortsätta vara tillgängliga och tydliga i sin kommunikation. Transparens skapar förtroende och minskar utrymmet för misstolkningar och falska narrativ.

3. Högre digital källkritik hos allmänheten

Alla bör bli bättre på att: