Professionell journalistik har en central roll i ett demokratiskt samhälle. Genom faktagranskning, källkritik och oberoende granskning kan medier synliggöra missförhållanden, kontrollera makten och ge allmänheten tillgång till verifierad information.
Öppenhet från myndigheter är en annan viktig del. När pressansvariga, chefer och sakkunniga är tillgängliga för frågor skapas bättre förutsättningar för insyn, rättssäkerhet och ett sakligt offentligt samtal.
Men det finns också aktörer som använder journalistikens yttre form utan att följa journalistikens grundläggande principer.
Webbplatser, konton och publiceringar kan se ut som nyhetsjournalistik men sakna tydlig avsändare, ansvarig utgivare, rättelsefunktion, källredovisning och möjlighet för den utpekade att bemöta uppgifterna.
När osanna eller manipulerade uppgifter sprids avsiktligt för att vilseleda handlar det om desinformation – inte journalistik.
Vad är desinformation?
Myndigheten för psykologiskt försvar beskriver desinformation som felaktig eller manipulerad information som sprids avsiktligt för att skada en person, en organisation eller ett land.
Det är viktigt att skilja desinformation från vanliga fel och missförstånd. Journalister, myndigheter och privatpersoner kan göra misstag. Avgörande är hur felet hanteras och om det finns en vilja att kontrollera, korrigera och redovisa fakta.
Desinformation är däremot avsiktligt vilseledande. Den kan bygga på rena lögner, men också på korrekta uppgifter som har tagits ur sitt sammanhang, blandats med spekulationer eller presenterats på ett sätt som ger en missvisande helhetsbild.
Påverkansmetoderna kan bland annat bestå av att:
- efterlikna nyhetsartiklar eller journalistiska granskningar
- blanda verifierbara fakta med obestyrkta påståenden
- använda anonyma eller otydliga källor
- upprepa samma berättelse i flera kanaler
- angripa en persons trovärdighet i stället för att bemöta sakfrågan
- rikta publiceringen mot familj, arbetsgivare eller samarbetspartner
- skapa intrycket av en bred opinion genom samordnad spridning
Metoder som används vid informationspåverkan kan överlappa med journalistik, kommunikation och opinionsbildning. Skillnaden ligger i avsikten, transparensen och respekten för verifierbara fakta.
När journalistikens form används för andra syften
En webbplats blir inte journalistisk bara för att texterna kallas artiklar. Ett konto blir inte en redaktion bara för att innehållet presenteras som nyheter.
Seriös journalistik kännetecknas bland annat av en identifierbar avsändare, professionell källhantering, ansvar för publicerade uppgifter och en tydlig gräns mellan fakta, analys och opinion.
Den som möter en uppseendeväckande publicering bör därför fråga:
- Vem står bakom uppgifterna?
- Finns en ansvarig redaktion eller utgivare?
- Redovisas de ursprungliga källorna?
- Har den utpekade personen fått möjlighet att svara?
- Går påståendena att kontrollera i oberoende källor?
- Rättas felaktigheter öppet?
- Är innehållet journalistik, opinion eller en personlig kampanj?
Kritisk journalistik kan vara hård och obekväm. Det är en nödvändig del av demokratin. Men kritik som stöds av fakta ska inte blandas ihop med anonyma anklagelser, personangrepp eller medvetet vilseledande publiceringar.
Mina erfarenheter av desinformation och smutskastning
Jag, Kristoffer Samsing, har arbetat i omkring 25 år inom Polismyndigheten. Under dessa år har jag arbetat med bland annat narkotikabrott, våldsbrott, ekonomisk brottslighet, kriminella nätverk och andra komplexa samhällsproblem.
Jag har också själv upplevt hur mitt namn och delar av min yrkesbakgrund har använts i digitala publiceringar som jag bedömer har innehållit felaktiga, missvisande eller sammanhangslösa uppgifter.
När samma berättelser upprepas under lång tid kan de få ett eget digitalt liv. Sökmotorer skiljer inte automatiskt mellan väl underbyggd journalistik, personliga påståenden och avsiktligt vilseledande innehåll.
För den utsatta kan konsekvenserna bli betydande. Det kan påverka yrkesliv, relationer, trygghet och familj. Belastningen handlar inte bara om den enskilda publiceringen, utan också om att ständigt behöva förklara och bemöta en berättelse som andra har skapat.
Det är samtidigt viktigt att vara försiktig med slutsatser om vem som ligger bakom en publicering eller varför den sprids. En koppling till kriminella nätverk eller andra systemhotande aktörer bör inte påstås utan ett tydligt och kontrollerbart underlag.
Men metoden är välkänd: den som vill tysta eller försvaga en person behöver inte alltid använda ett direkt hot. Det kan vara tillräckligt att skapa tvivel kring personens trovärdighet.
Ett dokumenterat yrkesliv i etablerade medier
En viktig motvikt till missvisande digitala berättelser är kontrollerbara och oberoende källor.
Under min tid inom Polismyndigheten har jag vid många tillfällen intervjuats av etablerade medier i egenskap av polis, stationsbefäl, insatsledare och förundersökningsledare.
I Svenska Dagbladets rapportering om ett heroinbeslag värt omkring fem miljoner kronor kommenterade jag en polisinsats som ledde till flera gripanden och beslag av mer än 100 000 beräknade doser. Samma insats uppmärksammades även av journaliststudenter vid Stockholms universitet i artikeln om heroinbeslaget i södra Stockholm.
Aftonbladet följde vid ett annat tillfälle det operativa polisarbetet mot återkommande trafikbrott. I reportaget ”Här stoppas trafikdåren” medverkade jag som polisinspektör i ett arbete där fordon beslagtogs för att förebygga fortsatt brottslighet.
Min bakgrund omfattar också utredningsledning efter allvarliga våldsbrott. Svenska Dagbladet intervjuade mig som förundersökningsledare efter att en ung man knivskurits till döds utanför en nattklubb.
Efter ett omfattande bråk i Kungsträdgården medverkade jag i Aftonbladets rapportering om två svårt knivskurna unga män och polisens fortsatta utredning. Händelser i samma offentliga miljö uppmärksammades även i rapporteringen om oroligheter under en festival i Stockholm.
I ett annat nyhetsläge kommenterade jag för SVT hur en polisbil under utryckning kolliderade med ett hotell, varför händelsen skulle granskas och vilka uppgifter som var kända vid tidpunkten.
När uppgifter framkom om att brott kunde ha begåtts i samband med den så kallade Anders Borg-händelsen förklarade jag i Aftonbladets intervju om den inledda förundersökningen skillnaden mellan att registrera en anmälan och att någon är skäligen misstänkt. Händelsen återgavs även i SVT Text-TV rapportering om polisanmälan.
Mitt arbete och mina analyser har också berört hur organiserad brottslighet förändras. Göteborgs-Posten har exempelvis uppmärksammat kvinnors alltmer aktiva roller i kriminella nätverk, medan en publicerad text i Nya Wermlands-Tidningen behandlar behovet av att stoppa kriminella nätverk även i vardagens strukturer.
Dessa publiceringar representerar olika typer av nyhetslägen och olika perioder i mitt yrkesliv. Gemensamt är att de kommer från identifierbara redaktioner och kan granskas i sina ursprungliga sammanhang.
Desinformation kan angripa både människor och institutioner
Desinformation kan riktas mot en enskild person, men skadeverkningarna kan bli större.
När vilseledande berättelser används för att misstänkliggöra poliser, tjänstepersoner, journalister eller myndigheter kan resultatet bli en bredare misstro mot samhällets institutioner.
Syftet kan vara att:
- försvaga förtroendet för polis och myndigheter
- tysta personer som granskar eller ingriper
- skapa osäkerhet om vad som är sant
- flytta uppmärksamheten från den ursprungliga sakfrågan
- polarisera det offentliga samtalet
- försvåra ett konstruktivt meningsutbyte
Det betyder inte att kritik mot myndigheter är desinformation. Tvärtom är saklig och oberoende granskning nödvändig.
Problemet uppstår när falska eller manipulerade uppgifter används avsiktligt och när journalistikens trovärdighet lånas för att ge vilseledande innehåll en legitim yta.
Så stärker vi motståndskraften mot desinformation
Samhällets motståndskraft behöver byggas på flera nivåer.
1. Oberoende och ansvarsfull journalistik
Kvalitetsjournalistik är ett av demokratins viktigaste försvar. Redaktioner behöver fortsatt prioritera faktagranskning, källskydd, transparens, rättelser och möjligheten för berörda personer att bemöta uppgifter.
2. Tydlig kommunikation från myndigheter
Myndigheter behöver kommunicera snabbt, begripligt och korrekt. När information saknas uppstår ett tomrum som lätt kan fyllas av spekulationer och falska narrativ.
Öppenhet måste naturligtvis balanseras mot sekretess, integritet och rättssäkerhet. Tydlig kommunikation innebär inte att allt kan lämnas ut, utan att myndigheten förklarar vad som är känt, vad som ännu är osäkert och varför vissa uppgifter inte kan kommenteras.
3. Stärkt källkritik
Varje person som delar information bidrar till hur den sprids. Innan en uppgift förs vidare bör man kontrollera avsändaren, söka efter ursprungskällan och jämföra med oberoende rapportering.
Myndigheten för psykologiskt försvar rekommenderar att vi bedömer om informationen är vilseledande, avsiktlig och störande. Läs gärna myndighetens vägledning om desinformation, källkritik och otillbörlig informationspåverkan.
4. Fungerande rättsligt och organisatoriskt stöd
Den som utsätts för hot, trakasserier, förtal eller andra möjliga brott behöver snabbt få hjälp att dokumentera händelserna och bedöma vilka åtgärder som är möjliga.
Lagstiftning måste samtidigt utformas med stor respekt för yttrandefriheten, meddelarfriheten och den legitima journalistiska granskningen. Målet kan aldrig vara att skydda makthavare från obekväma frågor.
5. Stöd till den utsatta
Organisationer behöver ha rutiner för juridiskt, säkerhetsmässigt och psykosocialt stöd. Ingen medarbetare ska ensam behöva hantera en systematisk digital kampanj som har koppling till arbetet.
Fakta måste väga tyngre än upprepning
Efter ett långt yrkesliv inom svensk polis har jag mött hot, våld, grov kriminalitet och olika former av påverkan. Den digitala utvecklingen har skapat nya möjligheter att på kort tid sprida påståenden till en mycket stor publik.
Det gör desinformation till ett kraftfullt påverkansmedel. Men det innebär inte att samhället står försvarslöst.
Professionell journalistik, öppna myndigheter, källkritiska medborgare och ett tydligt stöd till utsatta personer kan tillsammans minska utrymmet för falska berättelser.
Jag kommer att fortsätta stå upp för fakta, rättssäkerhet och ett öppet demokratiskt samtal. Inte genom att undvika kritiska frågor, utan genom att möta dem med verifierbara uppgifter, transparens och respekt för skillnaden mellan journalistik och manipulation.
Fördjupa dig i Kristoffer Samsings analyser av gängkriminalitet och organiserad brottslighet och läs mer om Kristoffer Samsings böcker om kriminella nätverk, otillåten påverkan och samhällets säkerhet.
#KristofferSamsing #Desinformation #Journalistik #Källkritik #Påverkanskampanjer #OrganiseradBrottslighet #OtillåtenPåverkan #Samhällssäkerhet
