Kristoffer Samsing | Boken Min mamma är död – en Recension

En personlig berättelse av Kristoffer Samsing om föräldraskap, barns sorg och betydelsen av att bevara minnena efter någon vi älskar.

Vad händer med ett barn när en av de viktigaste människorna i livet plötsligt försvinner? Hur skapar man trygghet när tillvaron förändras i grunden? Och hur hjälper man sitt barn att hitta tillbaka till glädjen när sorgen blivit en del av vardagen?

Det är frågor som jag har fått anledning att fundera mycket över, både som människa och som pappa.

När min dotter Tova var tretton år gammal förlorade hon sin mamma. Det blev början på en ny verklighet, fylld av saknad, svåra frågor och en tillvaro där livet på något sätt behövde fortsätta, trots att så mycket hade förändrats.

Med tiden växte också tanken fram att vi skulle berätta vår historia tillsammans. Resultatet blev boken Min mamma är död – men finns alltid ändå, utgiven av Bokförlaget Mormor.

Men bakom boken finns framför allt en berättelse om relationer, föräldraskap och kärleken till en människa som inte längre finns kvar.

Att vara pappa när ett barn drabbas av sorg

Som förälder vill man kunna skydda sitt barn. Man vill kunna förklara det som händer, ge svar på svåra frågor och skapa trygghet när livet känns osäkert.

Men det finns händelser som varken går att förhindra eller fullt ut förstå.

När ett barn förlorar sin mamma handlar sorgen inte enbart om den första tiden efter dödsfallet. Förlusten kan följa med genom uppväxten och göra sig påmind i både vardagliga och betydelsefulla situationer.

En födelsedag, en skolavslutning eller ett särskilt minne kan väcka känslor som är svåra att beskriva.

För mig har det varit viktigt att försöka finnas där för Tova, lyssna och skapa utrymme för både sorgen och alla de ljusa minnen som finns kvar.

Jag har också lärt mig att närvaro ibland betyder mer än ord.

Att inte alltid försöka hitta en lösning, utan att våga dela det som är svårt.

Tovas perspektiv – att växa upp med en förlust

En av de viktigaste anledningarna till att vi valde att skriva vår bok var att Tova skulle få möjlighet att berätta sin historia med sina egna ord.

Hon har själv bidragit med minnen, upplevelser och texter. Min roll har varit att stötta henne och hjälpa till att sammanställa och utveckla berättelsen.

Det är hennes erfarenheter som utgör en central del av bokens innehåll.

Barns sorg är inte alltid lätt att förstå. Den kan uttryckas på olika sätt och förändras med tiden. Ett barn kan känna stor saknad och samtidigt vilja fortsätta leva ett vanligt liv med vänner, skola och framtidsdrömmar.

Det ena utesluter inte det andra.

Jag tror att vi vuxna ibland behöver bli bättre på att lyssna och låta barn själva sätta ord på sina känslor, utan att vi försöker bestämma hur deras sorg ska se ut.

När familjens trygghet också påverkas av omvärlden

Under större delen av mitt yrkesliv har jag arbetat inom Polismyndigheten, bland annat med organiserad brottslighet, kriminella nätverk och otillåten påverkan.

Det arbetet har gett mig en djup förståelse för hur hot och påtryckningar kan påverka människor, inte minst deras familjer och närstående.

Även min egen familj har under perioder fått leva med konsekvenserna av en sådan utsatthet.

Det har gjort frågan om trygghet särskilt betydelsefull för mig.

I mitt professionella arbete har jag ofta mött människor som befinner sig i svåra och utsatta situationer. Men när det handlar om ens egen familj får begrepp som trygghet, ansvar och närvaro en annan innebörd.

Det handlar inte längre om enbart riskbedömningar och säkerhetsåtgärder.

Det handlar om människor man älskar.

Varför vi valde att skriva vår berättelse

Att skriva om sitt eget liv är inte alltid enkelt.

Särskilt inte när det handlar om en förlust som fortfarande har betydelse och om minnen som är både vackra och smärtsamma.

Men jag tror att personliga berättelser kan göra skillnad.

De kan skapa igenkänning hos andra som har förlorat någon närstående. De kan ge anhöriga en större förståelse för hur sorg påverkar barn och unga. Och de kan öppna för samtal om sådant som annars riskerar att förbli outtalat.

Min förhoppning är att vår berättelse också ska kunna vara värdefull för människor som i sitt arbete möter barn och familjer i svåra livssituationer, exempelvis inom skolan, socialtjänsten och hälso- och sjukvården.

Framför allt hoppas jag att den kan bidra till en större förståelse för att sorg inte är något som alltid går över.

Den kan förändras, bli lättare att bära och så småningom få en annan plats i livet.

Kärleken och minnena försvinner inte

Det finns ingen färdig väg genom sorgen och ingen bestämd tidpunkt då livet förväntas återgå till det normala.

För vissa blir sorgen en följeslagare under lång tid. För andra förändras den gradvis och ger större utrymme åt glädjen och framtiden.

Men det finns också något som kan bestå.

Minnena av en människa. Kärleken som funnits. Alla de små och stora ögonblick som tillsammans utgör ett liv.

Det är också den tanken som ligger bakom titeln på vår bok:

Min mamma är död – men finns alltid ändå.

För även om en människa inte längre finns kvar rent fysiskt, kan hon fortsätta vara närvarande genom minnen, berättelser och kärleken hos dem som lever vidare.